sjukhus och tandläkare
Nu ska jag berätta vad som hände i fredags, eller egentligen i torsdags. Vi skulle kolla på en schäfer valp i torsdagskväll. Så jag var super stressad hela dagen för att alla bara höll på att förmana oss hela tiden, men jag, jilke och pappa åkte iaf hela väden ner till skurup för att kolla på valparna. De var ju såklart guda söta och den vi var intresserad av var precis som vi ville ha, till utseendet iaf. Men valparna var inte speciellt intresserade av människor och det gjorde mig lite tveksam, efter som att jag ska ha den och träna med så måste den ju vara intresserad av att hålla koll på mig och inte på allt annat runt omkring.
Så vi sa iaf till uppfödaren att vi skulle fundera över natten och att jag skulle ringa henne innan kl 9 ifredags morse. Eftersom att vi inte var hemma förens vid halv tolv så hann inte jag och jilke prata så mycket, så vid 5 på morgonen när jilke skulle gå upp och äta frukost följde jag med för att hinna prata. Jag satt vid matbordet kanske 10 min och helt plötsligt började jag må panik illa, så jag säger bara till jilke att jag måste kräka, sen blev allt svart.... Vaknade av att jilke satt på knä på köksgolvet och ruskade mig och ropade på mig, jag känner att det gör ont i munnen och tar mig vid munnen, upptäcker att den ena framtanden är lös så det säger jag till jilke han vänder då på mitt ansikte och säger med panik i rösten, ''nej sanna rör inte, det är båda tänderna''. Och då blir ju jag ännu mer panikslagen. Så jilke leder in mig i sovrummet och ringer ambulansen och då hiinner jag se ppåvägen att den ena tanden har slagts av snett på hälften och är borta och den andra är helt knäckt typ två tredje delar.... Men ambulansen tar sjukt lång tid och tilllslut har pappa hunnit in på akuten före oss och står där och väntar, så då leder jilke ner mig till hans bil och så kör vi själva istället, när vi kommer fram så möter vi ambulansen, 50 min efter att vi ringde. Det är ju verkligen tur man inte är döende!!!! Fick träffa en läkare snabbr, men han tror inte att det är något fel utan att jag bara svimmade av stress, men de röntgade huvudet och ansiktet... Men det är ju lite läskigt att det här är andra gången jag ramlar ihop.
Iaf få Jilke ringa både mitt och sitt jobb och säga att vi inte kan komma.
Sen när vi hade varit på sjukhuset fick vi vänta på att tandläkarens akuttider skulle börja, så vid 11 fick jag komma till tandläkaren. Och eftersom att tandläkarbedövning inte tar på mig, så var det inget roligt besök, tur jilke satt vid fotändan och höll mig i handen hela tiden.
Men det ända tandläkaren kunde göra i fredags var att dra bort den biten som satt löst och skrapa bort nerven i den och den andra satte han bara plast över så det inte skulle isa och skava mot tungan... Så fredagen var ingen rolig dag kan man ju lugnt säga!
Så alltså har jag just nu nästan inga framtänder, så det ser ju hemskt ut och jag har ju svårt att prata, kan ju inte ens säga mitt eget namn bra eftersom det är S i det, så så länge får jag väll heta Anna. Nej nu har jag vant mig lite vid mitt hemska leende, men i fredags började jag ju gråta så fort jag såg mig i spegeln eller ens tänkte på det... Men alla har varit så gulliga, hela släkten hade telefon kontakt med mig hela fredagen och mamma kom in med lättäten mat och Jilkes föräldrar kom med blommor.
Och eftersom att jag inte kan gå ut bland folk så var vi hos mamma och pappa först igår och sen en liten sväng hos farmor :)
Så vi sa iaf till uppfödaren att vi skulle fundera över natten och att jag skulle ringa henne innan kl 9 ifredags morse. Eftersom att vi inte var hemma förens vid halv tolv så hann inte jag och jilke prata så mycket, så vid 5 på morgonen när jilke skulle gå upp och äta frukost följde jag med för att hinna prata. Jag satt vid matbordet kanske 10 min och helt plötsligt började jag må panik illa, så jag säger bara till jilke att jag måste kräka, sen blev allt svart.... Vaknade av att jilke satt på knä på köksgolvet och ruskade mig och ropade på mig, jag känner att det gör ont i munnen och tar mig vid munnen, upptäcker att den ena framtanden är lös så det säger jag till jilke han vänder då på mitt ansikte och säger med panik i rösten, ''nej sanna rör inte, det är båda tänderna''. Och då blir ju jag ännu mer panikslagen. Så jilke leder in mig i sovrummet och ringer ambulansen och då hiinner jag se ppåvägen att den ena tanden har slagts av snett på hälften och är borta och den andra är helt knäckt typ två tredje delar.... Men ambulansen tar sjukt lång tid och tilllslut har pappa hunnit in på akuten före oss och står där och väntar, så då leder jilke ner mig till hans bil och så kör vi själva istället, när vi kommer fram så möter vi ambulansen, 50 min efter att vi ringde. Det är ju verkligen tur man inte är döende!!!! Fick träffa en läkare snabbr, men han tror inte att det är något fel utan att jag bara svimmade av stress, men de röntgade huvudet och ansiktet... Men det är ju lite läskigt att det här är andra gången jag ramlar ihop.
Iaf få Jilke ringa både mitt och sitt jobb och säga att vi inte kan komma.
Sen när vi hade varit på sjukhuset fick vi vänta på att tandläkarens akuttider skulle börja, så vid 11 fick jag komma till tandläkaren. Och eftersom att tandläkarbedövning inte tar på mig, så var det inget roligt besök, tur jilke satt vid fotändan och höll mig i handen hela tiden.
Men det ända tandläkaren kunde göra i fredags var att dra bort den biten som satt löst och skrapa bort nerven i den och den andra satte han bara plast över så det inte skulle isa och skava mot tungan... Så fredagen var ingen rolig dag kan man ju lugnt säga!
Så alltså har jag just nu nästan inga framtänder, så det ser ju hemskt ut och jag har ju svårt att prata, kan ju inte ens säga mitt eget namn bra eftersom det är S i det, så så länge får jag väll heta Anna. Nej nu har jag vant mig lite vid mitt hemska leende, men i fredags började jag ju gråta så fort jag såg mig i spegeln eller ens tänkte på det... Men alla har varit så gulliga, hela släkten hade telefon kontakt med mig hela fredagen och mamma kom in med lättäten mat och Jilkes föräldrar kom med blommor.
Och eftersom att jag inte kan gå ut bland folk så var vi hos mamma och pappa först igår och sen en liten sväng hos farmor :)
Kommentarer
Trackback
